Elsa Anderssons Konditori

Elsa Andersons konditori

Jag har en bok som jag fick i present för flera år sedan av goda vänner som visste att jag gillar att gå på konditorier och boken heter rätt och slätt Kondisboken - Klassiska kaféer och konditorier och där finns det att läsa om detta ställe.
Våra kompisar som bor utanför Visby har sitt torp ca 20 minuter från detta mysiga kafé och vi har pratat länge om att träffas och fika där och nu blev det äntligen av.

Fast vi inte träffas så ofta, det kan gå flera år mellan våra möten så är det som vi sågs senast dagen innan, eller rättare sagt-det är precis lika enkelt som alla kvällar och helger vi spenderat tillsammans på deras helt underbara balkong i Tanzania för det var där vi träffades mest, men även hemma hos oss fast vi bodde på ett annat vis, mycket mindre hus som var typ radhus, där vi visades mest utomhus i områdets gemensamma poolområde vilket var väldigt mysigt. Vi bodde på en finsk Compound där fördelen var att det bodde människor från hela världen men inte inga fler än vi från Sverige. Så vi ordnade många mysiga och roliga fester och bruncher och lärde känna folk som vi aldrig skulle gjort annars, men som sagt vårt hus var inte direkt något man kunde ta hem folk på middag till. Sitta ute på vår framsida gick bra men vi valde nästan jämt att bjuda våra vänner på grillafton som alltid var en gång i veckan vid områdets bar och pool och där var det så billigt så vi kunde bjuda alla på både mat och dryck istället för att laga mat själva:) Enkelt och roligt och alltid kom det andra folk och anslöt sig till diskussionerna. Som ett litet exempel så kostade en whisky 6 kr! 

Karin och Patriks hus låg på en egen tomt med högt staket runt och grindvakt och båda våra ställen hade sina fördelar att bo på.

Här satt vi alltså igår och pratade om hur läget ser ut för oss alla vuxna och barn nu och vi hade behövt många fler timmar, tiden bara flög iväg.
Är det riktiga vänner så tappar man inte kontakten trots tid och avstånd men många, många gånger har jag varit ledsen över att jag inte kunnat svänga över på cykel till Karin på en kopp kaffe bara för jag tycker så otroligt mycket om henne, ja hela familjen såklart, men Karin står för allt roligt och tryggt för mig under vår tid i Tanzania. Vi handlade och gympade och fikade och pratade och festade tillsammans:) Såna minnen tar ingen ifrån mig så länge jag får ha mitt minne intakt!

Titta på taket här på bilden över och under texten.
När man går in i rummet så är det målat med svart färg på träplankornas kant och när man går ut ur rummet så är det målat med röd färg.
Fiffigt!

Eftersom vi satt i flera timmar och pratade med våra kära vänner så tog vi påtår och köpte varsin gobit också.
Jag valde den här kakan som hade namnet Vesuvio och nu säger jag det igen-DET VAR DEN GODASTE KAKAN JAG ÄTIT!
ÅH!!!!!! Så underbart ljuvligt god. Jag ville inte att den skulle ta slut helt enkelt!
Det var en mandelmassabotten och fyllningen var nougatkräm och sedan ett tjockt lager av Tosca täcke.

Här kan ni läsa lite mer om konditoriets historia:

 

Att tillverka och till saluhålla tårtor, pastejer och bakelser”, nämns i den första kungliga förordningen av 1834 års lag som tillåten verksamhet för välfrejdade kvinnor. Det tog Elsa Anderson fasta på, och första dagskassan den 7 maj 1916 var på 75 kronor och 22 öre.
Elsa Anderson föddes den 2 augusti 1884 på en lantgård i Gubbetorp belägen i Hagebyhöga Församling utanför Vadstena. Som ung sökte hon sig till en släkting som hade konditori i Örebro och där fick hon arbete och utbildade sig till konditor. Elsas föräldrar besökte ibland goda vänner i Norberg och när hon en gång följde med, så mötte hon sin blivande make handlaren Emil Bergvall.
Elsa flyttade så småningom till Norberg och arbetade ett tag som husmor på dåvarande lasarettet, men ville naturligtvis utöva sitt egentliga yrke som konditor. Elsa och Emil hittade  en lämplig lokal vid norra delen av torget och hon döpte  konditoriet  i sitt flicknamn.
1919 inköptes fastigheten Tinget 3, konditoriets nuvarande lokaler, och verksamheten överflyttades dit. Fastigheten var centralt belägen i korsningen av vägarna till Avesta, Hedemora, Sala, Fagersta/Västanfors och Västerås. Norberg var ju då huvudort i Norra Bergslagen med full fart i alla gruvor, så platsen var väl vald.
Huset på fastigheten blev på mitten av 1800 talet hitflyttat (!) till nuvarande plats från Salbohed i Väster Färnebo socken, där det hade tjänstgjort som ”kaptensboställe” sedan 1700 talet. Det flyttades hit av handlaren och gästgivaren H.J. Byhlin som hade affär i ett numera rivet hus, beläget vid gamla marknadstorget väster. Under en senare ägare, F.O. Lethenström, var det ett gästgiveri med s.k.. skjutsstationsskyldigheter. På 1880 talet gjordes en tillbyggnad där våra tillverkningslokaler nu ligger. Övervåningen bestod då av ett enda stort rum som användes för fester och dylikt.
Tyvärr blev gruvnäringen mindre och mindre lönsam och de sista gruvorna stängdes på -70talet. Liksom på alla andra orter, så drogs även riksvägen utanför tätorten Norberg, vilket kanske direkt halverade kundunderlaget för konditoriet. Även Norbergs lasarett flyttades till Fagersta och slutligen försvann de sista arbetstillfällena med järnhanteringen i och med att driften i Spännarhyttan avslutades 1980. Norberg blev nu en ”mindre” ort och vår verksamhet gick på sparlåga många år.
Vändningen kom sig av ett nyvaknat intresse från människor för det gamla och genuina. Ett rivningsfrosseri frodades ju på många orter under -50 och -60 talet. Torg präglade av människors behov under århundraden var plötsligt helt borta. Allt ”gammalt och krokigt” skulle ersättas med fyrkantiga lådor i funkisstil. Elsa Andersons Konditori blev dock intakt, trots välmenta råd från auktoriteter i byn om att "riva det gamla rasket och bygga ett nytt modernt”. Elsas son Gunnar Bergvall och hans hustru Eva som drev rörelsen från Elsa Andersons död den 4 febr. 1937 till början på 1980talet, hade för den tiden en ovanlig känsla för det genuina och de lyckades bevara hela verksamheten och miljön intakt.
Elsa Andersons Konditori har tilldelats diplom från Gastronomiska Akademin, med motiveringen: ”För vidmakthållande med stor charm av svensk konditoritradition. ”Diplomet utdelades av Akademins Öijvind Svahn den 7 februari 1998.
Alla bakverk vi säljer kommer från eget bageri och några recept från Elsas tid använder vi fortfarande. Tangotårtan, som är med på en av bilderna, är ett av dem. Att hon döpte tårtan till ”Tangotårta”  berodde kanske på att dansen Tango blev populär i vårt land på 1920-talet. Vi bjuder på receptet här nedan!

Tangotårta

500 gr mandelmassa
3 ovispade äggvitor
2 dl vanilj eller marsankräm
Ca 4 dl vispgrädde
1 burk ananas (ca 450 gr)

Till garneringen:
1.5 florsocker 1 msk vatten
vispgrädde, ananasskivor, röda cocktailbär

Grovriv mandelmassan och blanda den med äggvitorna till bredbar konsistens. Markera på bakplåtspapper 2 runda bottnar med ca 26 cm diameter. Bred ut smeten på papperet. Grädda i ca 200 graders värme tills de blivit svagt gulbruna. Lossa dem när de kallnat. Bred ut vaniljkrämen på den understa botten. Låt ananasskivorna rinna av. Finhacka ca 4 av dem och blanda med nyvispad grädde. Vill du använda grädde till garnering så ta undan den först. Bred ut ananasgrädden ovanpå vaniljkrämen och lägg på botten nr 2. Gör glasyr av florsockret och vattnet och bred ut den ovanpå. Dekorera sedan med resterande ananasskivorna i bitar, bär och grädde.
(Om tårtan får stå ett dygn i kylen så blir den bara saftigare)

Lycka till!

 

Önskar er alla en fin dag.

Nu ska jag måla på en ny tavla i olja.

Susanne