Jag var ute och gick med stavar och var då mitt i centrala Örebro, mer preciserat på Gamla Gatan.
Jag gick och pratade i telefon med en väninna då en dam ropade från en balkong ovanför mig.
Hjälp damen därborta skrek hon. Jag tittade lite längre fram och där låg det en liten gumma.
Jag la på luren och sprang fram. Den lilla gumman vänder upp sitt ansikte som var mycket sönderslaget.
Blodet rann ner ganska kraftigt från en stor reva som gick från tinningen och ner till käken.
Såret var ganska djupt såg jag.
Jag är en gammal undersköterska men det var längesedan jag jobbade som det.
Jag började prata med henne och fråga hur det stod till.
Från en balkong inte långt ifrån oss så ropade två killar att dom ringt ambulansen.
Sen flög det ner en handduk från en annan balkong.
Då fick vi något att försöka hålla mot såret i alla fall.
Vips kom det en dam ner från sin lägenhet ovanför oss, sen den andra som hade ropat på mig, sen grabbarna på balkongen som ringt ambulansen, sen han med handduken, sen passerade just en polisbil och sen kom ambulansen.
Snacka om att folk engagerar sig!
Den lilla damen såg alldeles förvirrad ut. Jag vill bara hem sa hon. Inte sjukhuset!
Hur det gick vet jag inte men ambulansmännen sa att såret var så djupt så det måste sys.
Men, jag har tänkt på detta att man ofta hör folk säga att ingen bryr sig.
Den här gången brydde sig i allafall jättemånga. Skönt att se att så många ville hjälpa till.
Hoppas sen att någon bryr sig lite extra om den där lilla gumman på trottoaren.
Önskar er ALLa en fortsatt trevlig Tisdagkväll.
Susanne
Rossläktet
