Innan jag fick barn så umgicks vi väldigt mycket och även under den tiden som vi bara hade ett barn.
Men, när nästa lilla tös kom så Förändrades livet lite mer till småbarns föräldrar situation och det livet tog överhand i många år .
Lotta , min väninna hade stora barn då så hennes liv såg lite annorlunda ut. Våra vägar gick åt skilda håll tills vi möttes i en butik där Lotta jobbar och jag skulle handla present .
Det var som om det bara gått en timme sedan vi sågs . Allt var bara att fortsätta där vi var , lika enkelt och roligt som för när vi träffades. Vi ringdes vid direkt och bestämde träff och som vanligt så ville vi åka på biltur nånstans.
Det fick bli Vingåkers Factory Oulet som lunch eller fika stopp.
 |
| Här är fläkten jag köpte hos Tant Grön. Maken blev såååå glad, hm... fanns det ingen billigare fläkt att köpa , var hans kommentar! |
Vi åt lunch där och jag kan verkligen rekommendera maten där . Jag och dottern åt räksallad och det var handskalade räkor i ett berg på tallriken . Hela salladstallriken får full poäng av oss båda . Brödet till var också utsökt .
Lottas Grythytte paj på vilt och kantareller var också jätte god enligt Lotta själv .
 |
| Här är statyn på plats hemma hos oss. |
Klockan 20.00 i går kväll släppte vi av min väninna .
När vi blev ensamma i bilen så frågade jag My vad hon tyckte om Lotta som jag saknat under dessa 14 år.
Hon svarade då " ge mig en stund så jag kan samla mig lite" , herregud ,hon prata ju mer än du mamma!??
Men,innan vi la oss i går kväll så sa hon så här: hon är ju lika tokig som du mamma. Ja,skrattat det har man iallafall fått göra idag! Jag åker gärna med på fler dagsutflykter med er två men mer än en dag i taget står jag inte ut!
Det var nog ett ganska gott betyg ändå . Att få skratta mycket , det är härligt.
Ja, riktig vänskap det är underbart och så viktigt . Att skaffa nya bekantskaper är roligt men att behålla och bevara vänner som man haft ganska länge, det är det viktigaste för mig . Jag har alltid lärt mina barn att man ska samla på vänner som pärlor till ett halsband .
En del vänner delar man allt med,en del ett visst intresse med.
Vänner som det är enkelt och otvunget med, där det inte gör något om det gått en tid sedan man sågs men som man direkt hittar tillbaka till ,det är vänner som man ska vara tacksam över.
När jag valde att starta företag med Pernilla så var referenser om henne viktiga för mig . Inte så att jag ringde och frågade om referenser på henne direkt,men det som för mig var det viktigaste egenskapen hos den som jag skulle dela kompanjonskap med var att hon är en person som har massor med vänner som hon känt och umgåtts med sedan ungdomen . Hon har ett stort kontaktnät och hon är allmänt omtyckt och hon bibehåller sina vänner . Det säger mycket om en människa.
Lojalitet, empati,ärlighet och generositet är egenskaper som jag högst värderar .
Inget av detta kostar något penningamässigt , det kostar bara på en sak: att vara en bra Vän.
Härom dagen så kom jag på att återigen söka på Facebook efter den väninnan som jag umgicks allra mest med när vi bodde i Kuwait -95-96.
Jag hade provat att försöka hitta henne på andra vägar tidigare men inte lyckats .
Hon är gift med en fransman som jobbar för Air franc och jag visste hela tiden i Kuwait att detta var en vän jag fick glädjas åt att få vara med där och då . Visste att dom skulle fortsätta vidare till andra länder och då -96 var det inte lika lätt som nu att hålla kontakten.
Vi var väldigt olika som personer men vi fann varandra i konsten och det var tack vare Pia som jag kom med i textil associations gruppen och fick träffa kvinnor från olika länder som just hade textil konst som gemensamt intresse .
Det var med Pia som jag kom ut på alla utställningar som jag var på och även föreläsningar. Hon hade redan då bott i Kuwait ett tag och kände till sånt som inte de andra svenska damerna gjorde.
Tack vare Pia så trivdes jag jätte bra i landet.
För ca en vecka sedan så sökte jag återigen på hennes namn och fick träff!!
Ingen bild på sig hade hon och hade hon haft det så skulle jag blivit mycket förvånad . Men på mina få ord där jag skrev att om hon bott i Kuwait så visste hon att jag var rätt Susanne, så svarade hon direkt .
Vi pratade i 2 timmar på telefon och tiden hade bara stått stilla mellan oss . Nu har vi funnit varandra igen efter 16 år och den glädjen jag kände efter vårat samtal var obeskrivlig lycka .
Hon bor nu i Lyon men vi planerar att träffas på ett annat ställe , varken Frankrike eller Sverige, vi vill återförenas i Kuwait. Nu är det enkelt att få tillstånd att vistas där som turist vilket det inte var för 16 år sen.
I dag får jag besök av en helt nyvunnen vän:))
En som började läsa min blogg och kommentera på FB mina inlägg för 1 år sedan när jag startade bloggen.
Vi har blivit bekanta med varandra och har träffats i olika sammanhang nu flera gånger.
Bland annat var det tack vare Ann som vi blev tillfrågade om att ha modevisning på Odd Fellow. i Örebro.
Idag kommer hon ut till vår sommarstuga efter sitt jobb.
Jätte roligt tycker jag att det ska bli.
Jag önskar er ALLA en trevlig Tisdag.
Susanne
