Nu var dom faktiskt två stycken som stod där på trappan men den ena av dom, Ann-Louise träffar jag på då och då där jag har träningskort. Det är bäst att jag är ärlig och formulerar mig så för om jag skrev " där jag tränar " så låter det bättre än det är!
Systern Helene, överst på bilden bor i Norge sedan många år och hon träffade jag första gången när jag bodde på öster i Örebro i en stor gammal fin lägenhet, precis när jag flyttat hemifrån.
Ja, jag var alltså ung då.
Hon kom och köpte både en och två och tre tavlor av mig. Det var så jag lärde känna Helene.
Helen var nu på besök hos sin syster .
Dom var kvar i flera timmar och tiden bara flög iväg.
Det är konstigt, men, de personer som man verkligen fastnar för, de som gör starkt intryck på en, kanske de med stark personlighet , dom återkyter man till omedelbart.
Kändes som det var igår som vi sågs.
Vad fort 30 år går!
När vi kramade om varandra till farväl så sa jag " hoppas det INTE behöver gå 30 år till innan vi ses!
Men, visst är det härligt med människor som det kan gå många år mellan man ses och man återknyter direkt på ett naturligt sätt. Där man känner att det stämmer.
Vaknade av mig själv ganska tidigt i morse,den yngsta sover fortfarande och nu är klockan 12.00!
De övriga två är angagerade i ÖSA hela helgen. Den ena, dottern alltså, tävlar i simning och maken är med och håller i allting.
Alltså bara jag var vaken....
Jag och katten har haft en fin förmiddag i vardagsrummet. Åt frukost på mitt favorit ställe, i ena fåtöljen i vardagsrummet. Andra fåtöljen är kattens!
Ibland "lånar" hon ut den för en kort stund till någon av de andra tre i familjen men det är BARA för en kort stund. ( nu har vi två stycken likandana fåtöljer till men dom står i vår sommarstuga fortfarnade men självklart ska dom också stå här)
Annars är den hon och jag som sitter där.
Den här hörnan där vi ställt ett litet runt bord och två underbart sköna fåtöljer är mycket trevligt att sitta vid med någon och fika eller bara ta tex ett glas vin. Här sitter man mitt emot varandra utan att TV:n blir i fokus.
Här sitter man för att prata!
Fick ideén av ett par bekanta som vi alltid träffar två gånger per år!! En gång på sommaren hos oss i sommarstugan och en gång i juletid hos dom i Lundby.
Mycket trevlig tradition! Fast, det vore bättre om vi träffades några fler gånger per år för det blir väldigt, väldigt sent varje gång vi träffas. Eller rättare sagt tidigt , för det hinner bli ny dag innan vi skiljs åt.
Dom hade i alla fall köpt fåtöljer och ett runt vitt bord som vi satte oss i efter maten och där det INTE stod någon TV.
Nu hade jag redan fåtöljerna, så, det var bara att flytta på dom ett par meter från soffan och placera dom lite annorlunda och ställa dit lilla vita bordet som vi hade stod undanställt och vips! så blev det en favorithörna!
Tack familjen H!
Nu har jag även sett på TV som jag gör väldigt sällan på morgonen.
Har tittat på kanal 4 och ett program där det sitter en massa inbjudna gäster i studion.
Amanda Ooms gjorde starkt intryck på mig. Inte undra på att hon gått långt i karriären. Hon sa bland annat att det är viktigt att säga högt sina önskningar och mål. Då kommer man dit man vill, man blir hjälpt av andra omedvetet eller kanske snarare medvetet om man sätter ord på sina mål i livet.
Mitt mål med livet är att ha en rolig vardag!
Och, det har jag. Jag har uttalade mål med mitt arbete ihop med min kollega. Målet är självklart viktigt för mig, men, för mig personligen så är nog vägen dit, det viktigaste.
Och, jag älskar mitt jobb! och jag stormtrivs med de jag jobbar med.
Viktigt att även sätta mål i familjen. Drömma om vad man vill göra tillsammans. Men, även där är inte målet för i alla fall mig det viktigaste. Vägen dit kan ta nya vägar och som blir minst lika bra eller bättre.
Jag går på känslan hela tiden. Som min kollega ofta säger när hon ska beskriva mig. Jag är en konstnärs själ uti fingerspetsarna.
Om det inte känns bra så gör jag en förändring.
Kosta vad det kosta vill.
Jag anser att livet är för kort för att inte njuta av var dag. Sen är det ju så att i vissa perider i livet så dyker saker upp som man inte kan råda över , sorger som är outgrundliga, vid en sjukdom, någon näras bortgång etc.
Men, om det är något som inte känns bra i magen och det är något man KAN påverka så tar jag tag i det omdelbart!
Kanske just därför kan jag säga att jag ÄLSKAR alla dagar i veckan.
Jag älskar att vakna upp till en ny dag som är ett oskrivet blad.
I dag hade jag bestämt att dagen bara får vara, inget speciellt ska jag göra, bara ta det lungt och njuta.
Nu är det dags att väcka den yngsta och då tar jag påtår med henne i vår nya "favvo" hörna om katten tillåter!
En riktigt skön Söndag önskar jag er ALLA.
Susanne
