Allra längst upp på toppen av Peterskyrkan var vi i går.
Nästan hela gårdagen spenderade vi i Vatikanen och Peterskyrkan och även idag har vi varit tillbaka och gått i själva kyrkan för vi tyckte inte vi hann se den ordentligt.
I går tog vi hissen upp till den del dit man kommer med hiss, den allra sista biten får man gå i en riktigt smal och brant trappa och en bra bit så lutade det förskräckligt mycket.
Jag kände att här var det utanför min komfortabla zoon, men för att inte avskräcka döttrarna så bet jag ihop och följde med upp för trapporna.
När vi började närma oss sista delen så började den yngsta dottern känna av obehag och blev rädd.
Benen skakade och hon visste inte vart hon skulle gå- upp eller vända och gå ner igen.
Jag sa att jag gör som du vill- du bestämmer själv.
Som tur var hade den äldsta dottern redan kommit i samspråk med en supersympatisk man som jobbade inne i kyrkan, utan honom vet jag inte hur det hade gått.
Han visste redan våra namn och kom efter oss och ropade på den yngsta att hon skulle gå efter honom.
På ett mycket psykologiskt sätt så guidade han oss två upp till toppen och fick oss där till och med att stå vid räcket och titta ut över hela Rom.
Han visade var påven var installerad just för tillfället i väntan på den rätta platsen och han visade bilder på honom själv där han hälsat på påven i hand dagen innan.
Det var en stor händelse för honom sa han.
Det var en stor händelse för oss att stå där med hela staden under oss.
Dotterns ben skakade så mycket att både vakter och några andra som var där uppe när vi kom frågade om hon frös så väldans!
Vi var dom allra sista som fanns kvar i kyrkan, det var bara vakter kvar när vi skulle gå nerför alla trapporna , och när vi kom ner till hissen så stod alla vakterna och resten av familjen där och väntade på oss.
Maken och den äldsta dottern hade varit runt och letat efter oss och undrat vart vi tog vägen. Dom trodde inte vi vågat gå upp på högsta avsatsen.
Den yngstas ben skakade fortfarande när vi kom ner på marknivå igen.
En knasig karl hade klättrat upp på den här vita pelaren för att få en ännu bättre utsikt och foto, en vakt blev jättearg på honom. Ja, det är nog tur att det står vakter överallt här uppe!
Här är en liten detaljbild från en väggmålning inne i Vatikanen.
Jag har fotograferat massor med vackra bilder och några fler ska jag visa här på bloggen en annan dag.
Jag tänker på filmen Törnfåglarna när jag vandrar härinne på gården., den har vi hemma och vi kom överens om att se filmen igen i sommar.
Minst en heldag ska man räkna med att viga åt att se Vatikanstaten, det är ett överdåd av vackra statyer, konst och arkitektur som tar andan ur en.
Tillslut orkar man inte ta till sig mer, man måste sätta sig och vila, vilket vi gjorde här på innergården på bilden under.
Här satt vi i minst en timme i solen och bara njöt av värmen och tittade på alla olika sorters människor.
Ingen stress alls, så skönt och fridfullt bara. Inga tider att passa, vi valde att gå på egen hand utan guide så vi får ta reda på mer fakta när vi kommer hem.
Dags att sova.
Susanne
Peterskyrkan är en kyrkobyggnad belägen i Vatikanstaten i Rom och katolicismens huvudkyrka. Peterskyrkan är uppkallad efter aposteln Petrus, som led martyrdöden omkring år 64 e.Kr. och som antas ha blivit begravd på denna plats
Åh den otroliga utsikten från Peterskyrkan, me like a lot! Det går in ett antal svenska domkyrkor i en Peterskyrka den är ju så stor. Vilken inspiration du ger mig att boka resa till Rom igen :-)
SvaraRadera