Lejonkungen i miniformat

Den här lilla söta varelsen som såg ut som en liten kopia av ett Lejon dök plötsligt upp när vi skulle fotografera vid "vår favoritek" utanför mitt hus. Kissen var så söt och så himla sprallig. Han for som en liten studtsboll runt omkring oss och distraherade oss så vi tappade fokus.
Men, vad gjorde det! Vi älskar ju katter av ALLA de slag, lugna och sävliga, godmodiga och matglada men även mer av den ruschiga sorten som den här. Den förstnämda passar ju mer in på vår familjs överhuvud Maja!

Men, vi blev mycket oroliga när kissen fullkomligt rusade upp för stammen på den mycket, mycket gamla eken, långt upp hamnade den i ett nafs. Och längre skulle den, det såg vi i blicken och på nackböjningen som uppstod när den satte toppen som blickfång.

Ekarna står på en allemanstomt som inte får byggas på. Det är ett himla ståhej med dessa ekar, gubbar från kommunen brukar komma lite då och då och borra i dom för att kontrollera friskheten , dom sågar av grenar så försiktigt så och dom står och stirrar på det i timmar.
Sist jag såg dom och det var i våras så gick jag ut och frågade vad dom stirrade på!?
5 karlar stod där och tittade på trädet. Dom trodde nog att jag trodde att dom var skumma! Och det trodde jag faktiskt också. Men, en man kom fram och hälsade i handen och presenterade sig. Han var från kommun.
Ekarna skulle besiktigas. Ja, jag har ju alltid varit svag för män som är trevliga och är i naturen en som tror gott om alla så jag köpte det!

Så, då kunde jag få dra min historia om ekarna, dom är nämligen två som står alldeles bredvid varandra.
Men, den ena av dom, den som ligger lite på en höjd, den har varit galgbacke förr. Det var det sista stället man hängde folk på innan man flyttade ut till djurkyrkogården som det nu är idag, och avrättade folk där .
Tänk att utanför mitt vardagsrums fönster så har det varit en plats där åskådare såg på när människor hängdes!
Historian är faktiskt sann, jag har fått veta detta av en granne som var fotograf på NA , men som tyvärr inte lever längre. Historia i närmiljö var ett stort intresse för honom. Ska kanske tilläggas att jag bott här sen jag var liten, min pappa byggde huset som vi numera äger, så det är kanske därför som jag värnar om mina ekar extra mycket. Så numera är det en bra plats att fotografera på.

Ja, tillslut lyckades vi tjoa och distrahera kissen så mycket att han tog sig nedåt istället för uppåt.