Anka Vanka i nöd

 

Uj, uj, uj, idag har det varit en nästan jobbig dag.

Har haft fullt program hela dagen med trevlig start i morse hos min "gamla" väninna Annica, jag kallar henne "gamla" för att hon är den kompis som jag känt längst, det har alltså inte med hennes ålder att göra!

Kaffe och nybakad rabarberpaj med vaniljsås-helt underbart!

Skön och lugn timme men sen bar det iväg mot dagens uppgifter.

 

Jag har just nu fullt upp med att arrangera Fest på Väster den 17 Maj där jag ska se till att ingen butik blir förbisedd.

Jag hade egentligen tänkt mig bara ett litet event för butikerna närmast vår egen men det har vuxit och nu är det mycket att styra upp.

Vilket gensvar jag fått!

Alla vill vara med, bara positiva kommentarer har jag fått när jag klivit in hos alla affärsidkare på Ringgatan, Ekergatan, Prinsgatan och Vasatorget och jag är inte färdig än!

 

När jag skyndade mig till ett möte mitt på dagen för att bli intervjuad av Anders Erkman på Nerikes Allehanda som tyckte att detta var ett roligt initiativ så  upptäckte jag den här lilla Ankmamman med 7 stycken nykläckta dunungar mitt i gatan utanför Ekershallen!!!!!

 

Ja, om det hade varit kungen som jag bokat möte med så hade han också fått vänta.

Jag ringde Anders och förberedde honom på att jag skulle bli sen.

Jag sprang fram till Ankan och stoppade trafiken och började prata vänligt och lugnt med henne.

 

'

Hon tittade så bedjande på mig hela tiden och hon följde min hand som jag förde framför henne hela tiden.
Första stoppet blev utanför vår butik, där vilade familjen en stund.

Flera sa-det går aldrig-men se det hade jag gett mig tusan på att det skulle göra.
Jag och Lotta W som är en av våra storkunder hjälpte till, hon råkade passera med cykel och jag bad henne om hjälp att skydda karavanen med cykeln som vägg mot hundar och cyklar och bilar och närgångna människor.





Väl komna till Vasatorget så flög två hemska herr änder på mamman som tittade förtvivlat på mig. Ungarna skrek och pep.

Jag skrämde herrarna och vi lyckades fortsätta vägen framåt.
Jämsides med järnvägsspåret så fick mamman se gräs och hoppade upp och la sig ner-det såg mörkt ut ett tag.
Hon orkade liksom inte mer såg det ut som.
Jag bad och bönade henne-lite mer snälla rara Anka och hon tittade på mig och reste sig igen och promenerade bredvid mig på trottoaren och ungarna gick på gatan och fick ta sig fram mellan bildäcken och dom fastnade i ett kör mellan däcken och trottoarkanten. Jag fick lyfta och plocka och räkna dom hela tiden.

Men, tillslut kom vi fram till parken och dom kunde springa i vattnet.
Då grät jag och Lotta av glädje.
Dom simmade iväg en stund och vi stod kvar OCH sen kom hon tillbaka till oss och klev upp en bit och tittade på oss- sen simmade hon ut igen:))
Hon ville tacka oss för hjälpen tror jag.

Sen sprang jag tillbaka till butiken och en väntande reporter.
Det får bli allt för ikväll.
Nu är det dags att sova.
Susanne

 Lördagen den 17e Maj blir det riktigt roligt på den västra delen av Örebro stad! Vi är många butiker som öppnar upp för marknad och annat roligt under hela Lördagen. Bjud in vänner och familj så ses vi! :)

https://www.facebook.com/events/274875616019217/?ref=22