tisdag 6 maj 2014

Anka Vanka i nöd

 
Uj, uj, uj, idag har det varit en nästan jobbig dag.
Har haft fullt program hela dagen med trevlig start i morse hos min "gamla" väninna Annica, jag kallar henne "gamla" för att hon är den kompis som jag känt längst, det har alltså inte med hennes ålder att göra!
Kaffe och nybakad rabarberpaj med vaniljsås-helt underbart!
Skön och lugn timme men sen bar det iväg mot dagens uppgifter.
 
Jag har just nu fullt upp med att arrangera Fest på Väster den 17 Maj där jag ska se till att ingen butik blir förbisedd.
Jag hade egentligen tänkt mig bara ett litet event för butikerna närmast vår egen men det har vuxit och nu är det mycket att styra upp.
Vilket gensvar jag fått!
Alla vill vara med, bara positiva kommentarer har jag fått när jag klivit in hos alla affärsidkare på Ringgatan, Ekergatan, Prinsgatan och Vasatorget och jag är inte färdig än!
 
När jag skyndade mig till ett möte mitt på dagen för att bli intervjuad av Anders Erkman på Nerikes Allehanda som tyckte att detta var ett roligt initiativ så  upptäckte jag den här lilla Ankmamman med 7 stycken nykläckta dunungar mitt i gatan utanför Ekershallen!!!!!
 
Ja, om det hade varit kungen som jag bokat möte med så hade han också fått vänta.
Jag ringde Anders och förberedde honom på att jag skulle bli sen.
Jag sprang fram till Ankan och stoppade trafiken och började prata vänligt och lugnt med henne.
 
'

Hon tittade så bedjande på mig hela tiden och hon följde min hand som jag förde framför henne hela tiden.
Första stoppet blev utanför vår butik, där vilade familjen en stund.

Flera sa-det går aldrig-men se det hade jag gett mig tusan på att det skulle göra.
Jag och Lotta W som är en av våra storkunder hjälpte till, hon råkade passera med cykel och jag bad henne om hjälp att skydda karavanen med cykeln som vägg mot hundar och cyklar och bilar och närgångna människor.





Väl komna till Vasatorget så flög två hemska herr änder på mamman som tittade förtvivlat på mig. Ungarna skrek och pep.

Jag skrämde herrarna och vi lyckades fortsätta vägen framåt.
Jämsides med järnvägsspåret så fick mamman se gräs och hoppade upp och la sig ner-det såg mörkt ut ett tag.
Hon orkade liksom inte mer såg det ut som.
Jag bad och bönade henne-lite mer snälla rara Anka och hon tittade på mig och reste sig igen och promenerade bredvid mig på trottoaren och ungarna gick på gatan och fick ta sig fram mellan bildäcken och dom fastnade i ett kör mellan däcken och trottoarkanten. Jag fick lyfta och plocka och räkna dom hela tiden.





Men, tillslut kom vi fram till parken och dom kunde springa i vattnet.
Då grät jag och Lotta av glädje.
Dom simmade iväg en stund och vi stod kvar OCH sen kom hon tillbaka till oss och klev upp en bit och tittade på oss- sen simmade hon ut igen:))
Hon ville tacka oss för hjälpen tror jag.

Sen sprang jag tillbaka till butiken och en väntande reporter.
Det får bli allt för ikväll.
Nu är det dags att sova.
Susanne

 Lördagen den 17e Maj blir det riktigt roligt på den västra delen av Örebro stad! Vi är många butiker som öppnar upp för marknad och annat roligt under hela Lördagen. Bjud in vänner och familj så ses vi! :)














9 kommentarer:

  1. Svar
    1. hahaha, tack Knasterfaster, jag kan säga att jag var helt slut efter detta, jag var så koncentrerad på alla 8 och ville så gärna ha dom i till parken och vattnet och jag kände förtroendet från mamman:)) Sånt värmer:)

      Radera
  2. Ramlade hit från Knasterfaster :) Så fin historia - och så underbart gjort!!

    Nica

    SvaraRadera
  3. Wow! Underbart. Hittade också hit via Knasterfaster.

    SvaraRadera
  4. Jag bara väntar på att det ska sluta regna så att jag kan besöka parken och se om jag hittar mina nya vänner:))

    SvaraRadera
  5. Hej,
    Vilken underbar historia, blev så rörd & glad över godhjärtade djurvänner som du som bryr sig.
    Fantastiskt att andmamman hade förtroendet för dig, och det var hennes sätt att tacka dig genom att titta på.
    De små pälsbollarna, de är så söta!

    Hälsning från Anna i Örebro

    SvaraRadera
  6. Hej,
    Har du kollat efter dina vänner i parken ? Jag bor ganska nära Wadköping, det är så många söta smådunbollar med sina fina andmammor :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hejsan Anna. Ja, jag har varit dit till den parken men inte set dom men den här veckan ska jag leta lite mer noggrant i buskar och längst med ån. Jag skulle så gärna vilja se dom och att dom alla lever:)) Återkommer med rapport:)

      Radera
  7. Hej Susanne, Tack för ditt svar :) Ser framemot rapporten. Vill också gärna veta att dom lever & har det bra. Jag älskar djur och är djurvän, precis som du, så jag blev rörd & glad att läsa ditt inlägg :)

    SvaraRadera